tack för alla fina komentarer. vet inte vem rebecka det var som skrivit men tack iaf. det går framåt, efter 4 nätter kan jag äntligen sova under kortare perioder, ligger mest vaken och bara tittar på min fina älskling. kommer aldrig förlåta mig själv för att ja lämnade adam utan uppsyn i 30 sekunder för att gå på toa, en olycka händer så snabbt. adam har ätit sin medicin själv 3 gånger utan bråk och de är så skönt. han ska ta medicin 3 ggr om dagen och det är inte roligt när man ska behöva tvångs ge honom. varje gång han tagit sin medicin får han 2 marabou chocklad bitar. första dagarna var omöjliga men jag tror han har insett att det är lättare att ta medicinen själv en att behöva bråka med mamma o pappa om det jätte länge och endå måste han ta medicinen.

jag försöker fokusera på nuet och inte tänka på det som hänt men det är svårt varje gång han ska ta sin medicin blir jag påmind om det. jag är så tacksam för alla snälla läkare och doktorer som tog hand om oss på sjukhuset. innan adams pappa han dit så var det en doktor som var med mig helatiden, gav mig lugnande och bara var ett stöd jag behövde aldrig vara själv. dom pratade med mig helatiden och förklarade vad som hände. doktorn var uppe på barnavdelningen och kolla till oss flera gånger om dagen och adam fick en massa fina presenter varje gång han skulle ta prover. och efter medicinen fick han en piggelin så de blev 3 glassar om dagen. Tone som var adams doktor var helt underbar hon var med honom från vi kom in på akuten tills vi kom till uppvaket sen kollade hon till oss helatiden. hon fick adam att skratta och var verkligen duktig på sitt jobb jag är så tacksam för allt som hon gjorde för oss.

nu väntar ja på att dom ska ringa från sjukhuset, vi ska köpa en leksaks doktor väska till adam så att han får möjlighet att bearbeta det som hänt genom leken. han pratar lite om det och säger vad som hände så jag tycker det är viktigt att han precis som jag får hjälp att bearbeta det och det bästa sättet för honom ät genom leken.

vi har köpt ett Nintendo DS till honom för att han var så duktig på sjukhuset men de känns som att hur mycket jag en ger honnom så räcker det inte. vill bara ge honnom mer och mer. ja ger honom all kärlek jag bara kan och just nu skämer vi bort honom med saker. jag hoppas ja kan hantera det här bättre innan lilla bäbisen kommer är så rädd att få förlossnings depression.