Jag minns, jag vill fly från verkligheten och bara glömma vad som hände. Adam mår bra men rädslan och paniken kommer tillbaka i kroppen när ja tänker på det. det är svårt att förklara känslan, ingen kan endå förstå den utan att ha upplevt den. en förälders värsta mardröm, känslan att man kanske kommer förlora den man älskar är överväldigande och går inte att beskriva.

Har via internet fått kontakt med adams doktor som fanns på sjukhuset dagarna som vi var på barnavdelningen, hon är helt underbar det hon gjorde för oss kunde ingen ha gjort bättre. de finns många som bara gör sitt jobb och sen skiter i resten. men hon är verkligen personlig förstående, helt enkelt den bästa doktorn ja träffat utan henne skulle vi inte klarat de här likabra, hon var alltid runt hörnet, så fort vi ville något var hon där. hon stöttade mig så otroligt bra. att vara professionell är inte alltid lätt men hon var det och jag är så nöjd att de var just henne vi fick träffa.

i ett meddelande från henne stod de så här


Hm trist att du inte har fått någon samtalskontakt. Typiskt sommarbemannat sjukhus! Tur att du har din mamma att prata med och som vill lyssna. Det där med att pusha föräldrar är aldrig lätt, som att gå balansgång på lina. Hoppas att jag inte trampade någon av er på tårna. Samma sak gäller när jag pratade med dig. Svårt att vara professionell i det läget. Hade så gärna velat gråta en skvätt och kramat om dig hårt! Det du/ni har gjort är guld! Så bra kämpat. Att vara stark när man känner sig minst är inte lätt....

Kram till er alla och ett stort lycka till med den lille.



jag kommer alltid att minnas henne. och ja är så tacksam att hon är bra på sitt jobb. finns många okänsliga sköterskor o doktorer men inte hon.

nu ska ja försöka tänka på annat. kanske träffa emma och linda en stund men vet inte om jag orkar, förhoppningsvis kan dom få mig på andra tankar!