Hur ska ja kunna ta mig igenom det här. tänker på det, får panik. just nu skulle jag behöva en bästa vän, jag kan inte ta mig igenom det här själv. efter tre dagar på sjukhuset med min lilla älskling, det gör så ont i mig, ja känner mig som världens sämsta mamma. skuldkänslorna rinner över, alla försöker intala mig att det inte är mitt fel men han var med mig när det hände hur ska ja kunna undvika att känna skuld. på måndag ska ja få hjälp av en psykolog och kurator så jag kan ta mig igenom det här. jag orkar inte prata om de som hänt jag orkar inte träffa någon men de skulle vara skönt att veta att det finns någon där som man alltid kan vända sig till när man behöver, jag vet att mina vännder finns där men det är inte samma sak.

3 långa sömnlösa nättar tar på krafterna är orolig för lillen i magen men läkarna på sjukhuset sa att den klarar sig fint hur illa ja en mår och de känns skönt.

Torsdag den 15/ 7 är den värsta dagen jag upplevt i hela mitt liv. den rädslan och paniken vill jag aldrig uppleva igen

de finns inga ord som kan beskriva hur jag mår just nu.