kan inte fatta att dagen man väntat på hur länge som hälst är här imorgon.  de som är synd är att de inte finns någon garanti att bäbis bestämmer sig för att komma ut då. tanken att jag när som hälst ska föda barn är lite läskig, jag vet hur allt går till men jag minns inte smärtan och de känns lite små läskigt. jag minns att det gör ont som bara den och jag minns den otroliga lättnaden precis når huvudet och kropppen kommit ut. jag minns lyckan, glädjen och kärleken. tur att man glömmer smärtan och minns de underbara med att föda barn annars vet ja inte hur många som skulle göra om det.

vi har fått i oss mat och nu ligger jag på soffan, adam hoppar runt här hemma, det är sol ute så vi ska nog försöka ta oss till lekparken om ett tag. han kan behöva springa av sig lite.


Adam ca 6 månader gammal.(i stallet hemma hos mormor)